Gräset växer och jag passar på att sola när jag går runt och klipper. En timmes jobb, och om några dagar är det dags igen. Och igen. Och igen.
Fast det är ganska avkopplande. Jag varken ser eller hör annat än gräsklipparen. Allt annat betyder nada.
En blogg om nöje och missnöje, stort och smått, svart och vitt, rosenskimrande och grådaskig vardag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar