Kaffebröd har vi inte ofta i det här huset. Men i dag har vi slagit till på varsin semla, mest för att min äkta hälft såg dem när vi gick förbi kondiset och började dregla.
Det var en jättegod semla, men hälften hade nog räckt.
En blogg om nöje och missnöje, stort och smått, svart och vitt, rosenskimrande och grådaskig vardag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar