På jobbet hade vi den traditionella grötlunchen med tillhörande läsning av dikten "Tomten."
Alla är lika förvånade varje år att jag inte tycker om gröt. Och jag undrar om det är nåt fel på mig.
Ända tills jag ser gröten och känner lukten. Då inser jag att det nog är fel på alla andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar